Keytruda förbättrar överlevnaden vid recidiverande äggstockscancer
Keytruda (pembrolizumab) i kombination med veckovis paklitaxel, med eller utan bevacizumab, förbättrar både progressionsfri överlevnad (PFS) och totalöverlevnad (OS) hos patienter med tidigare behandlad platinaresistent recidiverande äggstockscancer.
Det visar fas III-studien ENGOT-ov65/KEYNOTE-B96. Kvinnor med epitelial äggstockscancer får ofta återfall och utvecklar resistens mot platinabaserad kemoterapi. I ENGOT-ov65/KEYNOTE-B96, vars resultat har publicerats i The Lancet Oncology, undersökte forskarna om tillägg av pembrolizumab till veckovis paklitaxel, med eller utan bevacizumab, förbättrade PFS och OS jämfört med veckovis paklitaxel, med eller utan bevacizumab, hos patienter med platinaresistent recidiverande äggstockscancer som hade fått en till två tidigare systemiska behandlingar.
ENGOT-ov65/KEYNOTE-B96 genomfördes vid 187 gynekologisk-onkologiska centrum i 25 länder i Amerika, Asien, Europa och Oceanien. Studien omfattade 643 kvinnor med epitelial äggstockscancer, äggledarcancer eller primär peritonealcancer som hade fått en till två tidigare systemiska behandlingar, däribland minst en platinabaserad behandling, och vars sjukdom hade progredierat inom sex månader efter den senaste platinabaserade behandlingen.
Studiens primära effektmått var PFS, medan det centrala sekundära effektmåttet var OS. Resultat från två interimsanalyser och den slutliga analysen ingår i artikeln i The Lancet Oncology.
Förbättrad PFS och OS
Vid den första interimsanalysen förbättrade pembrolizumab plus paklitaxel PFS signifikant jämfört med placebo plus paklitaxel, både hos kvinnor med PD-L1 CPS ≥1 (median 8,3 månader mot 7,2 månader; hazardkvot [HR] 0,72; 95 procents konfidensintervall 0,58–0,89; p=0,0014 [α=0,012]) och i hela studiepopulationen (median 8,3 månader mot 6,4 månader; HR 0,70; 95 procents konfidensintervall 0,58–0,84; p<0,0001 [α=0,0023]).
Vid den andra interimsanalysen var OS signifikant förbättrad i populationen med PD-L1 CPS ≥1 (median 18,2 månader mot 14,0 månader; HR 0,76; 95 procents konfidensintervall 0,61–0,94; p=0,0053 [α=0,0083]).
Vid den slutliga analysen var OS signifikant förbättrad i hela studiepopulationen (median 17,7 månader mot 14,0 månader; HR 0,82; 95 procents konfidensintervall 0,69–0,97; p=0,011 [α=0,024]).
Behandlingsrelaterade biverkningar av grad 3 eller högre förekom hos 68 procent av deltagarna i gruppen som fick pembrolizumab plus paklitaxel och hos 55 procent i gruppen som fick placebo plus paklitaxel. De vanligaste behandlingsrelaterade biverkningarna, oavsett grad, var anemi, perifer neuropati, alopeci, trötthet och illamående.
Behandlingsrelaterade biverkningar ledde till dödsfall hos fyra deltagare i gruppen som fick pembrolizumab plus paklitaxel (kolit, interstitiell lungsjukdom, akut myeloisk leukemi och tarmperforation) och hos fem deltagare i gruppen som fick placebo plus paklitaxel (hjärtsvikt, tarmperforation hos två deltagare och kolonperforation hos två deltagare).
