Helkroppsavbildning vid uppföljning ökar inte överlevnaden vid högrisk-kutant melanom
Användning av helkroppsavbildning i uppföljningsprogrammet för personer med högrisk kutant malignt melanom ger ingen överlevnadsfördel jämfört med personer som endast fick en fysisk läkarundersökning.
Detta framgår av en svensk interimanalys från fas III-studien TRIM. I flera länder har helkroppsavbildning introducerats i den rutinmässiga uppföljningen av personer med högrisk kutant malignt melanom efter operation.
I interimanalysen, som publicerats i The Lancet Oncology, undersökte de svenska forskarna om avbildning i uppföljningsprogrammet för högrisk kutant malignt melanom förbättrade patienternas överlevnad.
I studien deltog vuxna personer med tillräcklig njurfunktion för intravenös kontrastförstärkt CT-skanning, som förväntades vara lämpliga för behandling vid återfall. Efter radikal kirurgi av kutant malignt melanom i stadium IIB-C och III tilldelades deltagarna slumpmässigt (1:1, stratifierat efter tumörstadium och radiologisk bedömningsmetod) till tre års uppföljning enbart genom fysiska undersökningar (standardgrupp) eller fysiska undersökningar plus helkroppsavbildning med CT eller [18F]fluorodeoxiglukos-PET-CT vid baslinje, 6, 12, 24 och 36 månader (experimentell grupp). Målet är att inkludera 1 300 deltagare.
TRIM-studiens primära ändpunkt är total överlevnad efter fem år och kommer att rapporteras i den slutliga analysen när data är mogna. I interimrapporten fanns inga fördefinierade ändpunkter, men analysen omfattar total överlevnad, återfallsfri överlevnad, lokoregional återfallsfri överlevnad och fjärrmetastasfri överlevnad, analyserad efter intention att behandla.
Motiverad att fortsätta
Totalt tilldelades 983 deltagare slumpmässigt till antingen standardgruppen (498 patienter; 59 procent män) eller den experimentella gruppen (485 patienter; 64 procent män). Vid en median uppföljningstid på 33,6 månader fanns ingen statistiskt signifikant skillnad i total överlevnad mellan de två grupperna (ej nådd [NR; 95 procent CI NR–NR] versus NR [NR–NR]; hazard ratio [HR] 1,04 [95 procent CI 0,71–1,51], p=0,85), och det fanns heller ingen skillnad mellan grupperna vad gäller överlevnad utan fjärrmetastaser (NR [NR–NR] versus NR [NR–NR]; HR 1,20 [0,89–1,64], p=0,24).
Den totala treåriga överlevnaden var 88,2 procent i standardgruppen jämfört med 87,7 procent i försöksgruppen, och överlevnaden utan fjärrmetastaser var 81,6 procent i standardgruppen jämfört med 79,3 procent i kontrollgruppen. Endast få deltagare har genomgått den femåriga uppföljningstiden, och den numeriska skillnaden mellan studiegrupperna i överlevnad utan fjärrmetastaser motiverar de svenska forskarna att fortsätta studien enligt protokollet.
