Lovande resultat för HER3-DXd mot bröst- och lungcancer med hjärnmetastaser
Antikropps-läkemedelskonjugatet HER3-DXd visar lovande klinisk aktivitet hos patienter med metastaserande bröstcancer eller avancerad icke-småcellig lungcancer (NSCLC) som har aktiva hjärnmetastaser.
Det framgår av data från fas II-studien TUXEDO-3.
Syftet med studien, som publicerats i två olika artiklar i The Lancet Oncology, var att utvärdera aktiviteten och säkerheten för HER3-DXd hos patienter med metastaserande bröstcancer respektive avancerad NSCLC och nydiagnosticerade hjärnmetastaser eller hjärnmetastaser som progredierat efter lokal behandling.
I studiens kohort 1 deltog bröstcancerpatienter med metastaserande sjukdom, med nydiagnosticerade hjärnmetastaser eller hjärnmetastaser som progredierat efter lokal behandling, minst en mätbar hjärnlesion på ≥10 mm samt Eastern Cooperative Oncology Group (ECOG) performance status 0–2. I studiens kohort 2 deltog patienter med pladecells- eller icke-pladecells-NSCLC, med metastaserande sjukdom, nydiagnosticerade hjärnmetastaser eller progredierande hjärnmetastaser efter lokal behandling, minst en hjärnlesion, inget behov av omedelbar lokal behandling samt ECOG performance status 0–2.
Patienterna fick HER3-DXd 5,6 mg/kg intravenöst en gång var tredje vecka. Tröskeln för primära ändpunkten var att minst 15 procent av patienterna skulle uppnå intrakraniellt respons enligt Response Assessment in Neuro-Oncology Brain Metastases kriterier.
I kohort 1 rekryterades 21 utvärderbara kvinnliga patienter (5 med luminal bröstcancer, 9 med HER2-positiv bröstcancer och 7 med trippelnegativ bröstcancer). Medianantalet tidigare behandlingslinjer för avancerad sjukdom var fyra, median behandlingstid tre månader och median uppföljningstid 4,9 månader.
Primära ändpunkten uppnåddes, där 5 (24 procent) av 21 patienter uppvisade intrakraniella responser oavsett bröstcancersubtyp (total responsgrad 23,8 procent, 95 procent KI 8,2–47,1).
Inga dödsfall
De vanligaste grad 3 eller högre behandlingsrelaterade biverkningarna var neutropeni hos tre (14 procent) patienter, diarré hos två (10 procent) patienter samt asteni och kräkningar hos en (5 procent) patient vardera. Allvarliga biverkningar inträffade hos sex (29 procent) patienter, där en (5 procent) patient hade grad 2 pneumonit relaterad till studiebehandlingen.
Det förekom inga behandlingsrelaterade dödsfall. I kohort 2 rekryterades 20 NSCLC-patienter. 13 (65 procent) av de 20 patienterna hade hjärnmetastaser som progredierat efter lokal behandling, och sju (35 procent) hade obehandlade hjärnmetastaser; fem (25 procent) hade aktiverande drivermutationer.
Vid en median uppföljningstid på 5,3 månader uppnåddes primära ändpunkten, där sex (30 procent) av 20 patienter uppvisade intrakraniella responser (objektiv responsgrad 30 procent, 95 procent KI 11,9–54,3). De sex responderande patienterna hade avancerad icke-pladecells NSCLC (två med obehandlade hjärnmetastaser och fyra med progredierande hjärnmetastaser, varav en hade en aktiverande drivermutation [KRAS G12C]).
Behandlingsrelaterade biverkningar inträffade hos 16 (80 procent) patienter, där de vanligaste var illamående (7 [35 procent] patienter) samt diarré och asteni (var och en 6 [30 procent] patienter). De vanligaste grad 3–4 biverkningarna var neutropeni hos 3 (15 procent) patienter och febril neutropeni hos 2 (10 procent). Det förekom inga behandlingsrelaterade dödsfall.
