Finsk toppforskare: LD-VenEX kommer förhoppningsvis att ge svar på om effekten och biverkningarna av venetoclax är beroende på dos

Ex vivo läkemedelsscreening av patienter med akut myeloid leukemi (AML) har prognostiskt värde, visar data från den finska fas II-studien VenEX. Studien har dock också väckt oro, eftersom behandlingen med Venclyxto (venetoclax) och azacitidin var förknippad med allvarliga biverkningar.

De preliminära uppgifterna från VenEx- studien presenterades av Mika Kontro, hematolog och konsult vid Helsingfors Universitetssjukhus, under ett nordiskt AML-webinarium som hölls i Hæmatologisk Tidsskrifts regi den 9 november. Webinariet fokuserade på behandlingsalternativ för äldre/'unfit' AML-patienter.

VenEx-studien har uppdelats i två faser. I den första fasen av studien fick 39 patienter med de novo eller refraktär/recidiverande (r/r) AML kombinationsbehandling med venetoclax plus azacitidin oavsett resultatet av en ex vivo-screening av deras genetiska material. I den andra fasen av studien fick 65 patienter med samma diagnos kombinationsbehandlingen baserad på ex vivo-screeningen. Data visar att ex vivo-screeningen hade ett högt prognostiskt värde, och därmed fungerade som en användbar indikator för vilka patienter som skulle få bäst effekt av venetoclax plus azacitidin. 

Men medaljen hade även en baksida, eftersom många av patienterna i VenEX upplevde allvarliga biverkningar i form av långvarig cytopeni i relation till behandlingen. Det är olyckligt, bedömde Mika Kontro under sin presentation.

- Ett av de största problemen i VenEX-studien var att vi observerade långvariga cytopenier relaterade till venetoclax-behandlingen, så jag ser fram emot att få se data från LD-VenEx-studien, sa han.

Kortare intervaller ska testas

Den finska VenEx-studien är föregångaren till LD-VenEx-studien, som leds av två danska primärforskare. Studien ska undersöka hur behandling med venetoclax används på bästa möjliga sätt, samt om det är möjligt att uppnå samma effekt med venetoclax, även om behandlingen ges i lägre doser och med kortare behandlingsintervaller.

Syftet med LD-VenEX-studien beskrivs i den här artikeln. 

Mika Kontro ser fram emot att få data från LD-VenEX, eftersom en av de största utmaningarna, enligt honom, är att ta reda på hur man korrekt doserar venetoclax – särskilt när läkemedlet ges i kombination. 

- Det ska bli spännande att följa. Det är glädjande att LD-VenEx-studien har startat i Danmark och redan har tio deltagare. Jag hoppas att vi i de andra nordiska länderna också snart kommer att delta i studien, sade han.

Mika Kontro är särskilt spänd på att få svar på hur det påverkar behandlingens effekt när den ges i kortare intervaller. I LD-VenEx försöker man ge venetoclax under en period av två veckor istället för de vanliga fyra veckorna, medan konsolideringsbehandlingen skärs ned till en vecka till skillnad från de vanliga fyra veckorna.

Ex vivo kan förutsäga effekt och överlevnad 

Utöver sina förhoppningar på LD-VenEx-studien presenterade Mika Kontro även mer detaljerade resultat från VenEx-studien på AML-webinariet. Den finska forskargruppen fann att det högsta prognostiska värdet av ex vivo-screeningen var 88 procent, och det observerades bland patienter som var in vivo-resistenta eller tidigare hade fått en klinisk respons.

Förutom att man med stor säkerhet kunde förutsäga effekten av behandlingen, bidrog screeningen även till att förutsäga deltagarnas totala överlevnad (OS).

- Vi observerade att ex vivo-screeningen var den bästa förutsägande faktorn - även för överlevnad. Vi såg att den totala överlevnaden för alla patienter i kohorten inklusive de novo, r/r och sekundära AML-patienter var 15 månader för ex vivo-sensitiva patienter jämfört med 4,3 månader för behandlingsresistenta patienter, sade Mika Kontro.

För patienter som inte valts ut på bakgrund deras ex vivo-data var OS 21,1 månader bland de novo AML-patienter, medan OS för r/r och sekundär AML var 7,9 månader. Överlevnaden är alltså högre än den OS som påvisades i fas III-studien VIALE-A , som ligger till grund för godkännandet av kombinationsbehandlingen i USA och Europa. Men enligt Mika Kontro måste OS-data från VenEX tas med en nypa salt, eftersom åldersgränsen var 70 år i VenEx-studien mot 75 år i VIALE-A.

- Det kan tyda på att en lägre åldersgräns har betydelse för den totala överlevnaden när man tittar på resultaten från VIALE-A. Men man måste alltid vara försiktig när man jämför studier, sade han.